Simon är 25 år och för ett och ett halvt år sedan så förlorade han sin personlig assistans. Kommunen i hans hemort Olofström vill att han ska flytta till ett särskilt boende. Men problemet är att det ligger utanför kommunen. För i kommunen finns inte boenden för personer under 30 år. Deportation av människor har vi inte sett sedan andra världskriget. Att det skulle förekomma i Sverige 2020 är skrämmande.
Simons syster Emma säger att hon blir arg. Man har inga riktiga lösningar på våra problem. Men det tycker nog kommunen skulle jag kunna tänka mig. Det här är en enkel och säkerligen ur ekonomisk synvinkel bra för kommunen. Vad som är bra för Simon och hans anhöriga det struntar man helt i.
Emma säger att hon tycker det är hemskt om hon inte ska få ha sin lillebror på hemorten. Det förstår man ju, sina nära anhöriga vill man ju ha i närheten så man kan hälsa på och umgås.
Kommunens vill inte kommentera det enskilda fallet. Man säger att man följer de lagar och föreskrifter som finns. Känns bekant, det brukar vara ett standard svar från kommuner i fall med personlig assistans och andra insatser som inte beviljas.
Vill ni läsa hela artikeln om Simon så hittar ni den i en länk här nedan:
Behöver ni hjälp att ansöka eller överklaga ett beslut om assistans? Kontakta oss på Assistansjuristerna.
Niklas
//sekreterare